Sekunden innan jag faller från klippan

Snart har tre månader gått sedan mitt senaste inlägg här. Pusslet har fått många bitar på plats, men är inte färdiglöst. Jag lever mer i nuet än i det digitala och med den ordningen är jag väldigt nöjd. Ändå har jag ett behov av att uttrycka mig och dela med mig, har ofta hela inlägg i huvudet. Sen sist har jag arbetat. Och tagit hand om mig själv. Varit mer närvarande till livet än någonsin förr i mitt vuxna liv. Plötsligt har jag den där rutinen som jag eftersträvat i flera år – att meditera dagligen, i bästa fall flera gånger om dagen. Vi talar inte timslånga sittningar, utan om en kvart här och där, helst i början och slutet av dagen. I samband med detta ger jag oftast även mig själv välbehövlig healing. Hur fick jag då in den här rutinen? Jo, jag blev tvungen. Och det är inte bilden av ett ok jag vill ge er när jag säger tvungen. Detta tvång är något jag är oerhört tacksam för. Min intuition har nämligen blivit starkare. Min medialitet har utvecklats. Min kanal har blivit renare och min andliga kommunikation tydligare. Jag flyger ofta upp i världsrymderna på ett sätt […]

Nu och framåt!

Jag hade trott att jag skulle sätta mig ner i mellandagarna och riktigt utförligt summera 2017. Men mycket annat har lockat mycket mer. Det är som att fokus på det gamla inte är så viktigt. Kortfattat får det bli: Jag har avslutat min anställning (inte en dag för tidigt). Skapat eget företag, påbörjat en ny anställning och lagt grunden för några olika passiva inkomster. Jag är på väg. Jag ser på arbete och pengar på ett annorlunda och friare sätt. Jag är stolt över denna utveckling och ser fram emot att fortsätta denna resa under 2018! Jag är mycket friskare, piggare och gladare nu. Självkänslan har vuxit, liksom framtidstron och tilliten. Även denna resa ser jag fram emot att fortsätta! Jag har med lätthet investerat kärlek och närvaro i många nya och gamla relationer. Jag har varit modig och nyfiken och låtit mig guidas.  Jag har mött många underbara människor, fått mycket inspiration och växt tillsammans med och bredvid människor. 2017 har inneburit fler djupa, autentiska själsmöten än något annat år i mitt liv (förutom eventuellt det första?) och mötena med essensen i människor tar jag också med mig in i 2018. En kort sammanfattning av ett spännande år som […]

Jag jobbar. På riktigt.

Wow! Idag har varit en Wow-dag! Jag har tagit emot min första riktiga kund i mitt rum som jag äntligen fått till mer som jag vill ha det. Så här startade dagen. Trots att jag förstod hur isig denna väg skulle vara så valde jag den på hemväg från fritidslämning. Jag fick skutta på gräskanten. Just där ville min själ färdas fram idag. Idag har jag arbetat och upplevt enorm tillfredställelse i mitt arbete. Att jag var nervös i väntan på min kund var naturligt och en känsla jag valde att stanna i och faktiskt njuta av. Konstigt vore det väl annars, allt är så nytt nytt. Och härligt härligt. Energierna var så höga i mitt arbetsrum idag och jag kunde verkligen vara närvarande och njuta av att ge healing idag. Tänk – att jag har skapat mig själv en sån arbetsmiljö! Tänk – att det går att ha ett så tillfredställande jobb! Att det är möjligt. Ja, idag var verkligen hela upplevelsen Wow! För oss båda, det törs jag lova. Jag känner mig enormt tacksam. Jag känner mig också ödmjuk. Inför energierna, inför allt de åstadkommer. Inför det förtroende jag visas när någon vågar överlämna sig, öppna upp, släppa […]

Healingens effekter

Healing kan kännas på många sätt. Allt från så diffust så du knappt uppfattar det till enorma omvälvningar kroppsligt eller själsligt. Ofta är förändringar successiva och märks tydligare när man blickar tillbaka på en längre tid av healing. Just nu går jag en kurs för att fortbilda mig i healing, intuition och medialitet. (Gud vad jag älskar att kunna välja den här typen av fortbildning!!) I onsdags kväll så mottog och gav vi alla healing i olika former. Det blev varierade och påtagliga upplevelser och jag vill här dela med mig av mina för att du ska få ett hum om vad som kan hända. Till att börja med. Varför skriver jag kan hända? Jo, för att jag kontrollerar inga effekter som healer. Mitt jobb är att skapa förutsättningarna för healingen att ske. Energin och den läkande kraften går dit den behövs som bäst. Ibland så påtagligt som när en vän med ryggont blev liggande i mitt vardagsrum. Jag la händerna i ryggslutet under några minuter. Effekterna som hen kunde berätta om var en enorm värme i stunden och att ryggproblemen faktiskt gav med sig. Vederbörande kunde återvända till sina göromål rakryggad och stärkt den dagen. Något ingen av oss […]

Att ge sig ut på äventyr och att komma hem

Idag har jag vilodag. Jag har utmanat mig själv så mycket på sistone och varit så aktiv, så det är dags. Första gången som jag minns att jag började tänka att jag ska göra allt jag är rädd för var hösten 2013. Jag minns att jag började uttala de orden högt just då. Jag hade börjat syna mitt liv i sömmarna och insett att jag var styrd av rädsla och skam i en proportion som jag inte alls ville. Känslan av att sitta fast var fortfarande enorm i mig, att allt detta skulle vara omöjligt att ändra på. Men jag började med medmänniskors hjälp inse att livet faktiskt är påverkbart, att jag faktiskt kan påverka livet och framför allt min upplevelse av livet. Eftersom jag betraktade och fortfarande betraktar rädsla som motsatsen till allt jag vill ha i mitt liv (även om jag förstår vitsen med rädsla som känsla) så bestämde jag mig för att utmana ”allt jag är rädd för”. Då handlade det om att våga sätta ord på känslor, upplevelser, drömmar och längtan. Våga utmana skammen. Våga se någon i ögonen och fortsätta tala fast jag ville upplösas i atomer, trots att jag ständigt lockades av den ”trygga” […]

SÅ STOLT!

Jag är så stolt över mig själv just nu. Jag är så glad och tacksam för den jag är och för det jag gör. Jag utmanar mina gamla gränser så starkt, ändå hållbart. Jag gör nya saker och jag skapar från hjärtat. På riktigt känns det nu äntligen att jag skapar mitt eget liv.   Jag vågar känna riktig tillit. Jag har massor av planer och är fullt medveten om att de kan ändras flera gånger. Jag vet inte vart mål ligger, men vet att jag ska dit och vidare. Jag är sann mot mig själv. Jag säger nej och väntar på nästa dörröppning, utan försäkringar.   I nästan en veckas tid har jag inte vågat lyssna igenom mina egna meditationer. Idag lyssnade jag på den första på vägen till en arbetsintervju. Den är till för att komma ner i varv och lyssna inåt. Jag skuttade bokstavligen av tåget och ringde min man och babblade på nonstop i flera minuter om hur häftigt det var att jag lyckades bli lugnare, gladare – ja alldeles hoppig och skuttig – av min egen meditation! (Och då är den inte ens färdig än.) Intervjun gick bra och på hemvägen lyssnade jag på den […]

Sätter punkt. Går vidare.

Idag hade jag mitt sista psykologsamtal på obestämd framtid. Kanske aldrig mer? Vem vet. Just nu är jag väldigt färdig i alla fall. Det är för mig ett viktigt avslut. En viktig avspark inför nästa kapitel i mitt liv. Jag är tacksam över och har behövt förra kapitlet. Men när det är dags att gå så är det dags att gå. Det känns tydligt i hela kroppen. Det är inte med saknad. Snarare har jag längtat efter att frigöra tid i kalendern för annat. Detta är ett symboliskt avslut och ytterligare ett viktigt steg i min process mot att bli ”frisk” – eller som jag hellre säger – bli mig själv. Sista delen i min sjuk-identitet som jag idag opererade bort. Jag är inte en sjuk människa. Jag är en människa. T.o.m. i det sista mötet togs idag i rehabiliteringsprogrammet jag deltagit i användes uttrycket ”gå tillbaka” (i arbete). Jag har stört mig på det från dag ett och sen en tid tillbaka anmärker jag på ordet när det uttalas. Jag ska inte tillbaka, jag ska framåt! Och om vi blir sjuka av våra arbetsplatser – varför ligger då fokus på att vi ska tillbaka dit? Dagen innan min bröllopsdag hade jag en […]

Att tillåta kreativitet

Den finns en nivå där saker kan låta klyschigt. Och en nivå där man verkligen har provat och upptäckt att klyschan var sann. Så var det när jag gick in i riktig djupmeditation, satte telefonen mot min mun och talade in 30 minuters superlångsam vägledd meditation. Då hade jag röjt en dryg vecka i min kalender för att få tid att skriva. Skriva om. Bearbeta. Läsa in. Läsa om. Öva. Öva. Öva. Mitt i denna vecka var jag på min kurs som går ut på att öva intuition och healing. Dvs ta emot och ge vidare. Ta emot? Varifrån? Ja, den frågan kan man ju fundera i evigheter på. Eller så kan man lägga den åt sidan och bara göra. Tillåta. På kursen var jag fastlåst i mitt gamla spöke prestationsångesten. Jag visste det och min lärare visste det. Hon ”lurade” mig bakom mina egna murar och jag ÄLSKAR henne för det. Fastlåst tystnad blev till flöde och förlösande skratt. Tack! I måndags spelade jag in meditationen som kom till mig i mitt eget meditativa tillstånd. Jag la bara till en inledande mening och ändrade ett ord, i övrigt varken bearbetade jag eller övade. Det känns både magiskt och självklart […]

Till min vän

Det fanns en tid då du var den faktiska anledningen till att jag orkade stiga upp.  Vi har krigat ihop.  Vi är krigströtta. Och har rest oss.  LÄKT. Kriget är slut.  Idag berättade du om ditt lugn när du står i stormens öga.  Mitt i någon annans storm som viner kring dina öron och hotar spotta dig i ansiktet.  Eftersom du vet VEM du ÄR och vad DU står för är Ditt Hjärta lugnt.  Och kriget studsar tillbaka till det hjärta det kom ifrån.  Jag berättade om samma sak med andra ord.  Gamla auktoriteter sitter inte på oss.  Sitter. Inte. På. Oss.  Det är inget krig.  Det är bara att vara vi.  När kriget inte finns i hjärtat så finns det inte i världen.  Då får människor behålla sina krig själva.  För i oss är det fred, lugn och julefrid.  Lent och varmt som varm choklad med vispgrädde. Dina ögon var så vackra när vi skildes åt i snön.  Jag såg skiftningar däri som jag aldrig sett förut.  Färger, visste inte att du hade flera i dina ögon.  Jag såg din närvaro, till mig, till dig själv och till livet.  De var så vackra och jag vill nästan gråta när […]

Gör dig inte mindre än du är!

Jag vill slå dig! Gör dig för f-n inte mindre än du är!  Jag är tacksam för att jag har vänner som ser när detta sker och som har modet att påpeka det. Hon såg kroppsspråket, hörde orden och speglade mig omedelbart och obarmhärtigt. Och kärleksfullt! För sättet hon säger det på är brutalt, kärleksfullt och befriande. Ovant och underbart. Nyansskillnaderna är svåra att beskriva. Viss brutalärlighet sänker, annan höjer. Den här växer jag av. Tror det är för att den kommer direkt ur hjärtat innan vederbörande hunnit blanda in minsta tanke.