Trött och lycklig!

Jag önskade mig ett meningsfullt jobb. Nu har jag två. Innan jag gick hem från jobbet i eftermiddag så fick jag världens finaste bekräftelse på att jag gjort ett fint jobb. Jag hade bringat glädje i någons liv. Och jag har verkligen känt det själv också, att det varit betydelsefulla dagar där jag fått möjligheten att på ett positivt sätt göra skillnad i andra människors liv. Kom hem till ett städat hus och goaste kramarna. Älskade familj! Det snurrade i skallen av all ny info och nya intryck också så klart. Dags för välbehövlig helgvila nu. Yoga och vänner på schemat. Glad och tacksam för två nya healingbokningar. Ser verkligen fram emot dem. Tacksam för arbete att längta till. Arbete som gör gott och känns gött. 2018 har börjat så bra! Och idag på lunchen btw, stod jag och såg på en fantastisk meny som kändes aningen för dyr. Men nåt höll mig kvar ändå. Visade sig att stället skulle stänga och att allt var på halva priset idag. Fick med mig fantastisk lunch och ett helt gäng spännande mellanmåls-bars. Älskar när mina ben visar vart jag ska gå och sinnet är tillräckligt öppet för att följa!

Jag jobbar. På riktigt.

Wow! Idag har varit en Wow-dag! Jag har tagit emot min första riktiga kund i mitt rum som jag äntligen fått till mer som jag vill ha det. Så här startade dagen. Trots att jag förstod hur isig denna väg skulle vara så valde jag den på hemväg från fritidslämning. Jag fick skutta på gräskanten. Just där ville min själ färdas fram idag. Idag har jag arbetat och upplevt enorm tillfredställelse i mitt arbete. Att jag var nervös i väntan på min kund var naturligt och en känsla jag valde att stanna i och faktiskt njuta av. Konstigt vore det väl annars, allt är så nytt nytt. Och härligt härligt. Energierna var så höga i mitt arbetsrum idag och jag kunde verkligen vara närvarande och njuta av att ge healing idag. Tänk – att jag har skapat mig själv en sån arbetsmiljö! Tänk – att det går att ha ett så tillfredställande jobb! Att det är möjligt. Ja, idag var verkligen hela upplevelsen Wow! För oss båda, det törs jag lova. Jag känner mig enormt tacksam. Jag känner mig också ödmjuk. Inför energierna, inför allt de åstadkommer. Inför det förtroende jag visas när någon vågar överlämna sig, öppna upp, släppa […]

Julen kom och gick

Jul jul strålande outhärdliga jul. I stillhet firade vi jul med en familj som finns nära våra hjärtan. Vi bestämde oss för att fara hem till dem redan på kvällen den 22:a. Vi vaknade sent den dagen och redan där blev det fel för mig, arg på mig själv och maken för att vi ”slösat” bort halva dagen, känslan av kontroll över situationen flög ut genom fönstret. Kring jul är jag skör och har ingen stresstålighet. Allt eskalerade ganska fort, ilskan, irritationen, stressen, känslan av maktlöshet, trötthet, sorg och att det inte är någon idé med nåt. Å så skam och skuld över dessa känslor, för de är ju rätt barnsliga att uppleva tycker mitt vuxenjag. Skammen och skulden över att inte fungera, att bryta ihop över ingenting. Runt runt runt i mitt system. Känslan av att inte få plats i mig själv, att vilja fly ut ur mig själv. Paniken över att inte ha någonstans att ta vägen. Panik ja. Plötsligt kände jag igen det som uppfyllde kropp och sinne. Panikångest. Då plötsligt kunde jag fatta beslut och ta kontroll. För numer vet jag vad som behöver göras. Jag kan min egen första hjälpen. Jag har lärt av mina […]

Att inleda julen lugnt

För andra året i rad prioriterar vi som familj att ha mycket ledig tid veckan innan jul, det är ett vinnande koncept. Nån julstress har vi inte riktigt sett röken av. Nytt för i år är att vi plötsligt har ett barn med skolplikt och lite knorr har det varit över ”orättvisan” i att han måste iväg och inte vi andra. Men samtidigt ganska mysigt med egna mysmorgnar med mamma, pappa och julkalendern när sjusovarlillasyster snusar vidare på övervåningen. Idag var det äntligen julavslutning och han ville ha med sig blommor till alla lärare/fritidspersonal så vi pysslade ihop små buketter av röda tulpaner att dela ut. Två morgnar i rad har det fallit sig naturligt för mig att meditera efter frukost, gryning är av någon anledning en bra tid för detta. I lugnet innan dagen drar igång. Båda morgnarna har min dotter vaknat till och kommit och satt sig i mitt knä. Den där känslan när jag får vara näranära henne i nuet är svåra att hitta tillräckligt vackra ord för. Det är som att hon förstår på nåt vis vad jag gör, respekterar och bara faller in i det hela själv också. Ja, sen kommer pladdret igång efter en […]

Uthållighet

I morse hade jag bokat in mig på ett Indoor Walking-pass. Åh, så det tog emot, hade ingen lust alls. Men jag vet att jag behöver. Och kanske speciellt just nu i novembermörkret när jag tvivlar som mest på mig själv och blir stressad över lite fler saker än vanligt. Jag behöver en investering i mig själv. Jag jobbar med mitt mindset hela tiden just nu. I förmiddags var det tungt, men sen dansade jag mig igenom potatisskalning och rödbetstärnande innan middagen. Vad musik och dans kan göra för energinivån! Jag är förberedd den här gången. På att självtvivlet skulle komma. Så som det alltid gör när jag kliver ur komfortzonen. Varför då? Är det nån idé? Vem tror jag att jag är? Kommer människor skratta? Kommer människor håna? Tänk om det blir HELT fel? Eller ingenting alls? Är det värt det? Borde jag inte egentligen hålla på med nåt jag kan? osv osv osv. I våras lärde jag mig ett användbart uttryck att ta till när tankarna börjar mala i dessa nedåtgående spiraler: Thank´s for sharing! När jag minns att jag vänligt och bestämt kan stanna denna karusell genom denna stopp-mening så kommer jag ihåg att le och jag blir lugnare. Det är […]

Att våga vara nybörjare

Det är så lätt att säga till nästa generation. Vi predikar var och varannan dag för våra barn att de måste öva öva och öva för att bli bättre på något. Ja. Detsamma gäller ju för oss, så är det ju bara. Om vi vill komma vidare. Jag vill i alla fall aldrig stanna upp och anse mig fullärd. Just nu håller min son på att lära sig läsa och skriva. Han har knäckt läskoden, nu följer en livslång period av användandet och utvecklandet av dessa kunskaper. Jag har äran att få följa honom nära under denna process och jag ser på honom och påminns om att man kan finna glädje även i det som man inte behärskar fullständigt ännu. Han skimrar och lyser när han läser för mig. Jag är en riktig nybörjarentreprenör. Jag kan ju inte börja någon annanstans än från början. Hur läskigt och irriterande det än är så är det ju grunden som måste byggas först. Just nu är jag nybörjare på en massa saker i livet. Inom den närmsta veckan planerar jag att kliva ut ur min comfort zone riktigt ordentligt och göra något jag aldrig vågat göra förut, något jag aldrig trott att jag nånsin […]

Min magiska man

Jag börjar tro att det bor en entreprenör i alla människor och för varje steg jag tar i mitt företagande märker jag hur stödet från min man växer. Han är… så mycket att det inte finns ETT passande ord. Jag är så tacksam och glad för honom. Imponerad. Hans kreativa ådra kommer till nya uttryck när han hjälper mig att skapa i teknikens värld. Och hans tålamod är avundsvärt. Just nu hjälper han mig på eget initiativ att skapa loggan till Guldet i Dig. När han kläckte idén blev jag glad över att jag valde just det namnet. Det var välbehövligt eftersom jag börjat tveka och förminska mitt val. Borde jag valt ett namn på engelska? Duger det? etc. Den är under skapelseprocess och jag har tre-fyra bilder med mig i telefonen och kommer att visa dem för några utvalda de kommande dagarna. Be om råd. Men i slutänden är det mitt val. Och hans kreation. Förundrad är jag. Att han kan känna mig så bra. Att han också kan få till sig en klockren bild och sen dessutom förverkliga den i färg och form. Hur stor han är när han lyssnar på mitt petande i hans skapande. När han omskapar […]

When in doubt focus on gratitude

Jag är tacksam för att jag har en kropp som ”pratar väldigt högt med mig” när jag överskrider mina gränser. Jag är tacksam för ljudisolerande hörlurar. Jag är tacksam för min nya älskade dator! Som håller batteri, som är så enkel att ta med sig så jag kan skapa min arbetsplats var jag vill! Jag är tacksam för att jag har sådan respekt för min kropp att jag inte stoppar i den något den inte vill ha just nu. Älskar kaffet på Espresso House, men overnight oats och vatten sa kroppen så så får det bli. Jag är tacksam för en vän som målar sirliga spindelnät i pannan på min dotter så hon kan känna sig läskig på Halloween. Jag är tacksam för att min son själv kan känna in och agera efter att ”det har blivit lite för mycket socker i helgen” och lite för lite sömn. Jag är tacksam för umgänget med en 10 månaders människa. Hennes klara ögon, direkta kommunikation och tillitsfullhet. Jag är tacksam för en make som känner mig så pass att han säger: ”gå och gör ditt så tar jag med barnen och äter och går på bio.” Jag är tacksam för mina nya […]

Att ta hjälp

En utmaning för en person som i likhet med många andra svenskar gärna vill klara sig själv. Igår lyssnade jag på Anders Lundin när han hänvisade till 1800-talets Laga Skifte för att förklara svenskarnas tystnad och inbundenhet för svenskättlingarna i Allt för Sverige. När bygemenskapen upplöstes och gårdarna förlades långt ifrån varandra blev man liksom hänvisad till sig själv och den närmaste familjen. En aning förenklad förklaring, men visst har det påverkat oss. I helgen har jag tagit hjälp av närmsta familjen. Vore ju dumt att inte ta hjälp av min ständigt generöse och både brett och djupt kunnige datasupport när jag ska bygga hemsida. Han har många timmar vid skärm bakom sig. Dessutom känner han mig och vet hur jag fungerar. Hur mycket jag än vill så kan jag inte kunna allt själv. Att bjuda in honom är att skapa ett vinnande team. Han heter Peter och är den som jag är gift med sedan snart 10 år. Vid 20 års ålder kom han in i mitt liv och det var något med hans ögon som kändes som hemma. Sen dess har det varit vi. Denna man har lyckats med konststycket att ingjuta både känslan av frihet och känslan […]

Det undermedvetnas kommunikation

Vid femtiden imorse drömde jag att min son gjorde illa sig. En ordentlig tjong i huvudet, tårar och näsblod. Förtvivlan. Jag såg olyckan ske, men kunde inte hindra den. Jag tog honom i min famn, formade händerna kring hans huvud, lutade honom mot mitt bröst. Höll och andades tills våra andetag jämnats till en lugn samklang. Då hörde jag hans snabba steg uppför trappan. Hans ärende var ett annat, men känslan densamma när han strax krupit ner under mitt täcke och lagt sig tillrätta på min arm. Nära. Nära. Nära. Jag fick hålla om honom. Åh vad jag älskar att få vakna så! Det är sällsynt. Men imorse vaknade hela familjen i en jätteomfamning tillsammans. Sakta tändes vår wakeup light och vi fick starta dagen i harmoni och glädje tillsammans. Tacksam! Älskar också den undermedvetna kommunikationsnivån, i detta fall med min son. Ord behövs inte och förstör och förminskar i viss mån enbart. Centralt här var behovet av närhet och andetagen i samklang. Tack.