Till min vän

Det fanns en tid då du var den faktiska anledningen till att jag orkade stiga upp.  Vi har krigat ihop.  Vi är krigströtta. Och har rest oss.  LÄKT. Kriget är slut.  Idag berättade du om ditt lugn när du står i stormens öga.  Mitt i någon annans storm som viner kring dina öron och hotar spotta dig i ansiktet.  Eftersom du vet VEM du ÄR och vad DU står för är Ditt Hjärta lugnt.  Och kriget studsar tillbaka till det hjärta det kom ifrån.  Jag berättade om samma sak med andra ord.  Gamla auktoriteter sitter inte på oss.  Sitter. Inte. På. Oss.  Det är inget krig.  Det är bara att vara vi.  När kriget inte finns i hjärtat så finns det inte i världen.  Då får människor behålla sina krig själva.  För i oss är det fred, lugn och julefrid.  Lent och varmt som varm choklad med vispgrädde. Dina ögon var så vackra när vi skildes åt i snön.  Jag såg skiftningar däri som jag aldrig sett förut.  Färger, visste inte att du hade flera i dina ögon.  Jag såg din närvaro, till mig, till dig själv och till livet.  De var så vackra och jag vill nästan gråta när […]

Hej då min älskade sagovärld!

I flera år har jag haft tillgång till en parallell värld, en sagovärld att fly in i närhelst jag velat. I söndags kväll lyssnade jag på de allra sista kapitlen under min kvällspromenad. Julia Dufvenius har gjort ett hästjobb med dessa 82(!) böcker och hon har gjort det fantastiskt. Fel röst och jag hade inte lyssnat klart. Storytel har definitivt varit en väl värd investering för vår familj de senaste åren. Jag har varvat denna serie med andra böcker och alla familjemedlemmar har lyssnat på sina egna. Ibland har vi lyssnat tillsammans i bilen, t.ex. på Saltkråkan flera somrar i rad. Sommarsemestern 2016 lyssnade sonen igenom alla Lassemaja-böcker och klagade över att det inte producerats fler. Samma sommar försökte jag mig på Grottbjörnens folk, men när jag sovit mig igenom flera kapitel utan att det hänt nämnvärt när jag vaknade insåg jag att den var för långsam, t.o.m. för mig. Sandemos böcker har jag däremot aldrig sovit till även om jag inte varit superfokuserad på varje ord. Många bussresor, promenader och hushållssysslor har den följt mig igenom. Jag var i svampskogen när Shira fann det klara vattnets källa. Många såna kopplingar har jag mellan platser och händelser i mitt och karaktärernas liv. […]

Yin

Jag har varit sjukskriven en längre period nyligen. Drygt ett och ett halvt år med start hösten 2015. Depression som eskalerade och övergick i utmattning. (Eller var det tvärtom?) Jag både lyssnade och inte lyssnade på signalerna. Signalerna SKREK: Bort från ditt jobb!!! Vilket jag försökte lösa genom att plugga mig till ett nytt yrke, samtidigt som jag jobbade kvar. Det var ju ett sätt att lyssna förvisso och jag älskade studierna i teologi och vännerna jag mötte på kvällarna på Ersta-Sköndals Högskola. Dörrarna till filosofi och psykologi öppnades av de mest fantastiska lärare och jag tog emot och njöt. Aldrig förr hade min studieteknik varit så effektiv och jag mindes plötsligt hur jag förundrats över småbarnsmammorna på lärarutbildningen – hur kunde de vara så effektiva? När jag själv var i deras skor förstod jag. Med begränsad tid blir man effektiv. Men, tja, stressfritt var det knappast. Minns hur jag ofta gick längs allén från barnens förskola i riktning mot mitt jobb med tårarna rinnandes. Idag kan jag knappt förstå hur det är möjligt – att dag efter dag, vecka efter vecka fortsätta gå till ett jobb som hela kroppen protesterar emot. Den dag jag återvände efter min sista föräldraledighet var en onsdag […]

Träden

En morgon för några veckor sen kom en bild till mig. Jag såg träd. Tallar. Jag var en. Runt mig stod fler. Vi rörde oss alla stilla i vinden. Intuitivt visste jag hur jag skulle tolka den. Centrerad står jag i min stam. Rötterna är starkt förankrade i jorden. Vi växer i gemenskap, men självständigt. Vi berörs av väder och vind, men inget knäcker oss. Den morgonen var ångestfylld. En anhörig hade ifrågasatt ett beslut jag tagit med hjälp av hjärta och intuition. Uppväxt i en värld som bygger på en mer handfast logik har jag lärt mig hålla käft om såna beslut. Nu har jag emellertid valt att stå upp för min väg och då kommer såna här konfrontationer som brev på posten. På sikt är de bra för mig eftersom jag får tränas i frigörelse från andras åsikter. Men denna morgon slutade i hulkande i telefonen med en vän. Rädslan behövde ut ur kroppen och tog vägen via tårarna. Kaoset inombords rann bokstavligen ur mig. När jag senare på dagen berättade om träden hörde jag mig själv säga att jag står rak nu. Kanske lutar jag mig då och då i riktning mot någon annan tall. Men jag […]

Lyssna till tystnaden!

Kommer just ur ett gott läkarmöte. Hon petade på ömma punkter och ställde rätt frågor. De där som mitt sannare, djupare jag griper hungrigt efter men som mitt ego värjer sig mot med näbbar och klor. Jag blev tyst. Stängde av alla kanaler. Ridå. Man skulle kunna likna det vid en förhandlingssituation från en klassisk Hollywoodfilm: parterna drar sig tillbaka för att komma överens om nästa steg sinsemellan. Rösterna vid överläggningen lät ungefär så här: – Mötet är snart slut – har hon tid att lyssna? – Vill hon verkligen lyssna på riktigt? (Kan jag lita på att hon behandlar mig respektfullt?) – Detta är vårt sista möte – är det värt att ta upp? – Vad är det som är så farligt? – Kan du inte ens stå upp för dig själv och dina idéer i detta slutna rum – hur tror du att du nånsin ska kunna stå upp för dem här utanför??! -Detta är ett gyllene tillfälle att vidga din Comfort zone Elinor – ta den!! Comfort zonen utvidgas steg för steg, inte från 0 till 100 direkt – det vet du! -Ok, måste bara andas lite först. – Vad är det värsta som kan hända? Vet inte hur […]

You Heal when you´re Heard

Vi har en ny bebis i vår familj. Vår vackra blåglänsande elbil. En dryg månad gammal. Den är en fröjd att köra, tyst, mjuk och enkel att framföra i storstadstrafik. Vi har kört med andakt nu i början, tvättat, putsat och vårdat vår pärla. Igår var första gången jag körde under stress, först tvärs genom stan i rusningen och sen hem för att byta av barnvakten några timmar senare. Jag vet att jag var väldigt nära stolpen i carporten när jag backade in igår kväll. Men det gick bra. I morse fick jag syn på världens spricka i höger fram på bilen. Skrapmärken, vit färg. Jag stelnade. Blev illamående och tankarna rusade. Skulden och skammen anföll och förlamade. Robotjaget tog över och körde barnen till skola och förskola. Hörde mig själv svara på deras prat som jag inte lyssnade på med mer än 5% av min förmåga. Mina tankar gick igenom gårdagen i detalj. ”Kan jag ha legat för nära något vägräcke? Nej. När jag fickparkerade? Nej. Kan en moppe ha kört in i den parkerade bilen  – den skadade sidan stod ju mot trottoaren? Nej. Rimligast är att jag skrapat i stolpen i vår egen carport – fast den […]