Sekunden innan jag faller från klippan

Snart har tre månader gått sedan mitt senaste inlägg här. Pusslet har fått många bitar på plats, men är inte färdiglöst. Jag lever mer i nuet än i det digitala och med den ordningen är jag väldigt nöjd. Ändå har jag ett behov av att uttrycka mig och dela med mig, har ofta hela inlägg i huvudet. Sen sist har jag arbetat. Och tagit hand om mig själv. Varit mer närvarande till livet än någonsin förr i mitt vuxna liv. Plötsligt har jag den där rutinen som jag eftersträvat i flera år – att meditera dagligen, i bästa fall flera gånger om dagen. Vi talar inte timslånga sittningar, utan om en kvart här och där, helst i början och slutet av dagen. I samband med detta ger jag oftast även mig själv välbehövlig healing. Hur fick jag då in den här rutinen? Jo, jag blev tvungen. Och det är inte bilden av ett ok jag vill ge er när jag säger tvungen. Detta tvång är något jag är oerhört tacksam för. Min intuition har nämligen blivit starkare. Min medialitet har utvecklats. Min kanal har blivit renare och min andliga kommunikation tydligare. Jag flyger ofta upp i världsrymderna på ett sätt […]

Frihet! Tillit! Flow!

Under förmiddagens intensiva samtal med två andra entreprenörer och vänner så dök en bild upp för mitt inre. Det gör ofta det numera, mitt symbolspråk utvecklas starkt just nu. Samtalet kom in på ekorrhjul och allas vår ovilja mot detta. Av känslan av att när man väl klivit av så vill man inte tillbaka. Av kraften som vill suga en tillbaka och styrkan att stå emot. Av andra ”ekorrar” som mer och mindre medvetet sträcker ut sina händer och vill hjälpa en ombord igen. Som ny på en arbetsplats har jag en stark känsla av att bli betraktad och ”bestämd” utifrån. Vem är du? Varför vill du inte ha en trygg anställning? (Vad är det för fel på dig?) Vänliga händer sträcks ut och vill ”rädda” mig in i tryggheten. Och jag får jobba lite, på att inte instinktivt ta en sådan hand och därigenom acceptera den deal som erbjuds. Att hoppa på tåget har hittills känts lättare än att kliva av. Men nu är min inre tiger så pass högljudd att det inte går. Tigern går inte i andras fotspår. Bilden jag fick upp var denna: Detalj ur specialbeställd tavla från www.helenagoodwill.com Bilden är för mig en stark symbol […]

Att inleda julen lugnt

För andra året i rad prioriterar vi som familj att ha mycket ledig tid veckan innan jul, det är ett vinnande koncept. Nån julstress har vi inte riktigt sett röken av. Nytt för i år är att vi plötsligt har ett barn med skolplikt och lite knorr har det varit över ”orättvisan” i att han måste iväg och inte vi andra. Men samtidigt ganska mysigt med egna mysmorgnar med mamma, pappa och julkalendern när sjusovarlillasyster snusar vidare på övervåningen. Idag var det äntligen julavslutning och han ville ha med sig blommor till alla lärare/fritidspersonal så vi pysslade ihop små buketter av röda tulpaner att dela ut. Två morgnar i rad har det fallit sig naturligt för mig att meditera efter frukost, gryning är av någon anledning en bra tid för detta. I lugnet innan dagen drar igång. Båda morgnarna har min dotter vaknat till och kommit och satt sig i mitt knä. Den där känslan när jag får vara näranära henne i nuet är svåra att hitta tillräckligt vackra ord för. Det är som att hon förstår på nåt vis vad jag gör, respekterar och bara faller in i det hela själv också. Ja, sen kommer pladdret igång efter en […]

Healingens effekter

Healing kan kännas på många sätt. Allt från så diffust så du knappt uppfattar det till enorma omvälvningar kroppsligt eller själsligt. Ofta är förändringar successiva och märks tydligare när man blickar tillbaka på en längre tid av healing. Just nu går jag en kurs för att fortbilda mig i healing, intuition och medialitet. (Gud vad jag älskar att kunna välja den här typen av fortbildning!!) I onsdags kväll så mottog och gav vi alla healing i olika former. Det blev varierade och påtagliga upplevelser och jag vill här dela med mig av mina för att du ska få ett hum om vad som kan hända. Till att börja med. Varför skriver jag kan hända? Jo, för att jag kontrollerar inga effekter som healer. Mitt jobb är att skapa förutsättningarna för healingen att ske. Energin och den läkande kraften går dit den behövs som bäst. Ibland så påtagligt som när en vän med ryggont blev liggande i mitt vardagsrum. Jag la händerna i ryggslutet under några minuter. Effekterna som hen kunde berätta om var en enorm värme i stunden och att ryggproblemen faktiskt gav med sig. Vederbörande kunde återvända till sina göromål rakryggad och stärkt den dagen. Något ingen av oss […]

Attraktionslagen

Jag håller på att summera upp det här året. Under året som gått har jag experimenterat med attraktionslagen. Som många andra har jag varit tveksam – funkar det? Är det så enkelt? Att det vi fokuserar på skapas i vårt liv? Jag tror det ligger ett skifte framför mig – från experimenterande till användande av den som verktyg. Jag har fått tillräckligt många ”bevis” på att det fungerar. En utmaning för mig är att sätta tids- och kvantitetsmål. I april ska jag ha tjänat si och så mycket pengar t.ex. Fortfarande har jag mycket undermedvetet kvar, idéer om att jag inte skulle vara värd, att jag inte kan vara framgångsrik, att min framgång skulle innebära någon annans förlorande, att pengar i sig inte är något gott. Jag har lyssnat på Attraktionslagen av Esther och Jerry Hicks i höst och jag bär ur den boken med mig bilden av universum som ett stort skafferi. Allt finns. I överflöd. Det jag attraherar in i mitt liv drabbar inte min nästa. Det är en viktig bild för mig för att våga ta nästa steg. Några av mina ”bevis” Så länge jag satt fast i enbart negativa tankar kring min arbetssituation och upplevde mig fångad i […]

Att ge sig ut på äventyr och att komma hem

Idag har jag vilodag. Jag har utmanat mig själv så mycket på sistone och varit så aktiv, så det är dags. Första gången som jag minns att jag började tänka att jag ska göra allt jag är rädd för var hösten 2013. Jag minns att jag började uttala de orden högt just då. Jag hade börjat syna mitt liv i sömmarna och insett att jag var styrd av rädsla och skam i en proportion som jag inte alls ville. Känslan av att sitta fast var fortfarande enorm i mig, att allt detta skulle vara omöjligt att ändra på. Men jag började med medmänniskors hjälp inse att livet faktiskt är påverkbart, att jag faktiskt kan påverka livet och framför allt min upplevelse av livet. Eftersom jag betraktade och fortfarande betraktar rädsla som motsatsen till allt jag vill ha i mitt liv (även om jag förstår vitsen med rädsla som känsla) så bestämde jag mig för att utmana ”allt jag är rädd för”. Då handlade det om att våga sätta ord på känslor, upplevelser, drömmar och längtan. Våga utmana skammen. Våga se någon i ögonen och fortsätta tala fast jag ville upplösas i atomer, trots att jag ständigt lockades av den ”trygga” […]

SÅ STOLT!

Jag är så stolt över mig själv just nu. Jag är så glad och tacksam för den jag är och för det jag gör. Jag utmanar mina gamla gränser så starkt, ändå hållbart. Jag gör nya saker och jag skapar från hjärtat. På riktigt känns det nu äntligen att jag skapar mitt eget liv.   Jag vågar känna riktig tillit. Jag har massor av planer och är fullt medveten om att de kan ändras flera gånger. Jag vet inte vart mål ligger, men vet att jag ska dit och vidare. Jag är sann mot mig själv. Jag säger nej och väntar på nästa dörröppning, utan försäkringar.   I nästan en veckas tid har jag inte vågat lyssna igenom mina egna meditationer. Idag lyssnade jag på den första på vägen till en arbetsintervju. Den är till för att komma ner i varv och lyssna inåt. Jag skuttade bokstavligen av tåget och ringde min man och babblade på nonstop i flera minuter om hur häftigt det var att jag lyckades bli lugnare, gladare – ja alldeles hoppig och skuttig – av min egen meditation! (Och då är den inte ens färdig än.) Intervjun gick bra och på hemvägen lyssnade jag på den […]

Jag är

den jag är. Bara den jag är. Precis den jag är. Så mycket som jag är. När jag märker att jag blir annorlunda behandlad, annorlunda sedd när jag säger nej till systemet och rollen. När människor förstår att jag inte tänker ta på mig alla attribut för att passa in i flocken. Att jag inte tänker göra något inträdesprov. En aningens vridning. Skillnaden kanske inte ens är märkbar för ögat, men för det inre ögat känns den. Det ekar när dörren stängs, trots att inte ett enda ljud hörs. Om vi inte är likadana – kan då inte våra hjärtan vara helt öppna för varandra? Måste misstänksamheten in? Fortfarande blir jag ledsen. Jag orkar det nu. Men jag blir ledsen för att vi människor fortfarande behöver andra titlar på varandra än bara ”människa”. Om läraren öppnar upp för att lära sig något av eleven – krymper hon då? Mister hon sin lärartitel? Sin självrespekt? Vad händer med henne då? Tänk om vi alla är lärare och vi alla elever. Tänk om vi alla är läkare och alla i behov av att läka(s). Tänk om vi alla är präster och vi alla i behov av tröst och förlåtelse. Jag kan aldrig […]

Att tillåta kreativitet

Den finns en nivå där saker kan låta klyschigt. Och en nivå där man verkligen har provat och upptäckt att klyschan var sann. Så var det när jag gick in i riktig djupmeditation, satte telefonen mot min mun och talade in 30 minuters superlångsam vägledd meditation. Då hade jag röjt en dryg vecka i min kalender för att få tid att skriva. Skriva om. Bearbeta. Läsa in. Läsa om. Öva. Öva. Öva. Mitt i denna vecka var jag på min kurs som går ut på att öva intuition och healing. Dvs ta emot och ge vidare. Ta emot? Varifrån? Ja, den frågan kan man ju fundera i evigheter på. Eller så kan man lägga den åt sidan och bara göra. Tillåta. På kursen var jag fastlåst i mitt gamla spöke prestationsångesten. Jag visste det och min lärare visste det. Hon ”lurade” mig bakom mina egna murar och jag ÄLSKAR henne för det. Fastlåst tystnad blev till flöde och förlösande skratt. Tack! I måndags spelade jag in meditationen som kom till mig i mitt eget meditativa tillstånd. Jag la bara till en inledande mening och ändrade ett ord, i övrigt varken bearbetade jag eller övade. Det känns både magiskt och självklart […]

Till min vän

Det fanns en tid då du var den faktiska anledningen till att jag orkade stiga upp.  Vi har krigat ihop.  Vi är krigströtta. Och har rest oss.  LÄKT. Kriget är slut.  Idag berättade du om ditt lugn när du står i stormens öga.  Mitt i någon annans storm som viner kring dina öron och hotar spotta dig i ansiktet.  Eftersom du vet VEM du ÄR och vad DU står för är Ditt Hjärta lugnt.  Och kriget studsar tillbaka till det hjärta det kom ifrån.  Jag berättade om samma sak med andra ord.  Gamla auktoriteter sitter inte på oss.  Sitter. Inte. På. Oss.  Det är inget krig.  Det är bara att vara vi.  När kriget inte finns i hjärtat så finns det inte i världen.  Då får människor behålla sina krig själva.  För i oss är det fred, lugn och julefrid.  Lent och varmt som varm choklad med vispgrädde. Dina ögon var så vackra när vi skildes åt i snön.  Jag såg skiftningar däri som jag aldrig sett förut.  Färger, visste inte att du hade flera i dina ögon.  Jag såg din närvaro, till mig, till dig själv och till livet.  De var så vackra och jag vill nästan gråta när […]