Nu och framåt!

Jag hade trott att jag skulle sätta mig ner i mellandagarna och riktigt utförligt summera 2017. Men mycket annat har lockat mycket mer. Det är som att fokus på det gamla inte är så viktigt. Kortfattat får det bli: Jag har avslutat min anställning (inte en dag för tidigt). Skapat eget företag, påbörjat en ny anställning och lagt grunden för några olika passiva inkomster. Jag är på väg. Jag ser på arbete och pengar på ett annorlunda och friare sätt. Jag är stolt över denna utveckling och ser fram emot att fortsätta denna resa under 2018! Jag är mycket friskare, piggare och gladare nu. Självkänslan har vuxit, liksom framtidstron och tilliten. Även denna resa ser jag fram emot att fortsätta! Jag har med lätthet investerat kärlek och närvaro i många nya och gamla relationer. Jag har varit modig och nyfiken och låtit mig guidas.  Jag har mött många underbara människor, fått mycket inspiration och växt tillsammans med och bredvid människor. 2017 har inneburit fler djupa, autentiska själsmöten än något annat år i mitt liv (förutom eventuellt det första?) och mötena med essensen i människor tar jag också med mig in i 2018. En kort sammanfattning av ett spännande år som […]

Jag jobbar. På riktigt.

Wow! Idag har varit en Wow-dag! Jag har tagit emot min första riktiga kund i mitt rum som jag äntligen fått till mer som jag vill ha det. Så här startade dagen. Trots att jag förstod hur isig denna väg skulle vara så valde jag den på hemväg från fritidslämning. Jag fick skutta på gräskanten. Just där ville min själ färdas fram idag. Idag har jag arbetat och upplevt enorm tillfredställelse i mitt arbete. Att jag var nervös i väntan på min kund var naturligt och en känsla jag valde att stanna i och faktiskt njuta av. Konstigt vore det väl annars, allt är så nytt nytt. Och härligt härligt. Energierna var så höga i mitt arbetsrum idag och jag kunde verkligen vara närvarande och njuta av att ge healing idag. Tänk – att jag har skapat mig själv en sån arbetsmiljö! Tänk – att det går att ha ett så tillfredställande jobb! Att det är möjligt. Ja, idag var verkligen hela upplevelsen Wow! För oss båda, det törs jag lova. Jag känner mig enormt tacksam. Jag känner mig också ödmjuk. Inför energierna, inför allt de åstadkommer. Inför det förtroende jag visas när någon vågar överlämna sig, öppna upp, släppa […]

Attraktionslagen

Jag håller på att summera upp det här året. Under året som gått har jag experimenterat med attraktionslagen. Som många andra har jag varit tveksam – funkar det? Är det så enkelt? Att det vi fokuserar på skapas i vårt liv? Jag tror det ligger ett skifte framför mig – från experimenterande till användande av den som verktyg. Jag har fått tillräckligt många ”bevis” på att det fungerar. En utmaning för mig är att sätta tids- och kvantitetsmål. I april ska jag ha tjänat si och så mycket pengar t.ex. Fortfarande har jag mycket undermedvetet kvar, idéer om att jag inte skulle vara värd, att jag inte kan vara framgångsrik, att min framgång skulle innebära någon annans förlorande, att pengar i sig inte är något gott. Jag har lyssnat på Attraktionslagen av Esther och Jerry Hicks i höst och jag bär ur den boken med mig bilden av universum som ett stort skafferi. Allt finns. I överflöd. Det jag attraherar in i mitt liv drabbar inte min nästa. Det är en viktig bild för mig för att våga ta nästa steg. Några av mina ”bevis” Så länge jag satt fast i enbart negativa tankar kring min arbetssituation och upplevde mig fångad i […]

Att ge sig ut på äventyr och att komma hem

Idag har jag vilodag. Jag har utmanat mig själv så mycket på sistone och varit så aktiv, så det är dags. Första gången som jag minns att jag började tänka att jag ska göra allt jag är rädd för var hösten 2013. Jag minns att jag började uttala de orden högt just då. Jag hade börjat syna mitt liv i sömmarna och insett att jag var styrd av rädsla och skam i en proportion som jag inte alls ville. Känslan av att sitta fast var fortfarande enorm i mig, att allt detta skulle vara omöjligt att ändra på. Men jag började med medmänniskors hjälp inse att livet faktiskt är påverkbart, att jag faktiskt kan påverka livet och framför allt min upplevelse av livet. Eftersom jag betraktade och fortfarande betraktar rädsla som motsatsen till allt jag vill ha i mitt liv (även om jag förstår vitsen med rädsla som känsla) så bestämde jag mig för att utmana ”allt jag är rädd för”. Då handlade det om att våga sätta ord på känslor, upplevelser, drömmar och längtan. Våga utmana skammen. Våga se någon i ögonen och fortsätta tala fast jag ville upplösas i atomer, trots att jag ständigt lockades av den ”trygga” […]

SÅ STOLT!

Jag är så stolt över mig själv just nu. Jag är så glad och tacksam för den jag är och för det jag gör. Jag utmanar mina gamla gränser så starkt, ändå hållbart. Jag gör nya saker och jag skapar från hjärtat. På riktigt känns det nu äntligen att jag skapar mitt eget liv.   Jag vågar känna riktig tillit. Jag har massor av planer och är fullt medveten om att de kan ändras flera gånger. Jag vet inte vart mål ligger, men vet att jag ska dit och vidare. Jag är sann mot mig själv. Jag säger nej och väntar på nästa dörröppning, utan försäkringar.   I nästan en veckas tid har jag inte vågat lyssna igenom mina egna meditationer. Idag lyssnade jag på den första på vägen till en arbetsintervju. Den är till för att komma ner i varv och lyssna inåt. Jag skuttade bokstavligen av tåget och ringde min man och babblade på nonstop i flera minuter om hur häftigt det var att jag lyckades bli lugnare, gladare – ja alldeles hoppig och skuttig – av min egen meditation! (Och då är den inte ens färdig än.) Intervjun gick bra och på hemvägen lyssnade jag på den […]

Att tillåta kreativitet

Den finns en nivå där saker kan låta klyschigt. Och en nivå där man verkligen har provat och upptäckt att klyschan var sann. Så var det när jag gick in i riktig djupmeditation, satte telefonen mot min mun och talade in 30 minuters superlångsam vägledd meditation. Då hade jag röjt en dryg vecka i min kalender för att få tid att skriva. Skriva om. Bearbeta. Läsa in. Läsa om. Öva. Öva. Öva. Mitt i denna vecka var jag på min kurs som går ut på att öva intuition och healing. Dvs ta emot och ge vidare. Ta emot? Varifrån? Ja, den frågan kan man ju fundera i evigheter på. Eller så kan man lägga den åt sidan och bara göra. Tillåta. På kursen var jag fastlåst i mitt gamla spöke prestationsångesten. Jag visste det och min lärare visste det. Hon ”lurade” mig bakom mina egna murar och jag ÄLSKAR henne för det. Fastlåst tystnad blev till flöde och förlösande skratt. Tack! I måndags spelade jag in meditationen som kom till mig i mitt eget meditativa tillstånd. Jag la bara till en inledande mening och ändrade ett ord, i övrigt varken bearbetade jag eller övade. Det känns både magiskt och självklart […]

Hej då min älskade sagovärld!

I flera år har jag haft tillgång till en parallell värld, en sagovärld att fly in i närhelst jag velat. I söndags kväll lyssnade jag på de allra sista kapitlen under min kvällspromenad. Julia Dufvenius har gjort ett hästjobb med dessa 82(!) böcker och hon har gjort det fantastiskt. Fel röst och jag hade inte lyssnat klart. Storytel har definitivt varit en väl värd investering för vår familj de senaste åren. Jag har varvat denna serie med andra böcker och alla familjemedlemmar har lyssnat på sina egna. Ibland har vi lyssnat tillsammans i bilen, t.ex. på Saltkråkan flera somrar i rad. Sommarsemestern 2016 lyssnade sonen igenom alla Lassemaja-böcker och klagade över att det inte producerats fler. Samma sommar försökte jag mig på Grottbjörnens folk, men när jag sovit mig igenom flera kapitel utan att det hänt nämnvärt när jag vaknade insåg jag att den var för långsam, t.o.m. för mig. Sandemos böcker har jag däremot aldrig sovit till även om jag inte varit superfokuserad på varje ord. Många bussresor, promenader och hushållssysslor har den följt mig igenom. Jag var i svampskogen när Shira fann det klara vattnets källa. Många såna kopplingar har jag mellan platser och händelser i mitt och karaktärernas liv. […]

Säg vad du vill ha!

Under året som har gått har jag flera gånger hört Annalena Lindroos föreläsa. Hon kan detta med att sätta mål och nå dem(!) och ett uttryck hon ofta använder som har etsat sig fast i mig är: Säg vad du vill ha!  Apropå mitt förra inlägg så är det ju väldigt mycket svårare att få hjälp om man inte ber om den. Men det är också viktigt att bli säker på vad man vill uppnå och att uttrycka det så distinkt som möjligt. Säg VAD du vill ha och NÄR du vill ha det. Tänk, känn och agera som om du redan har fått det. Jätteläskiga saker för en ovan själ. Men vet ni vad? Det funkar! Är det meningen så fungerar det. För att komma ifrån en arbetsplats där jag mått dåligt och behandlats illa klev jag över tröskeln till det rektorsrum som under väldigt lång tid skapat ångest  i mig bara jag tänkt på det. Jag gick ut därifrån med rak rygg och en deal som ingen trott var möjlig. Jag gick dit och sa vad jag ville ha. Jag förberedde mig mentalt i veckor och när jag satt där visste jag precis vad jag behövde få sagt, […]

En skörstark revolution

Att vara orkidé och bo i ett badrumsfönster nära en dusch verkar vara ett höjdarliv. Med jämna mellanrum regnskogsklimat att känna sig hemma i och dra i sig varma vattendroppar från. Den här hösten har alla våra sex orkidéer här hemma börjat blomma eller skicka ut nya stänglar simultant. Som en tyst överenskommelse sinsemellan. ”Hörrni – nu tar vi och hjälper den här orkidémänniskan att blomma! It´s about time!” Lite extra omsorg tänkte jag mig och samlade ihop dem till ett tempererat bad i köksvasken. Sen kom det mindre omsorgsfulla – försöket att tämja det vilda. Skulle ”styra upp” stängeln här ovan och fästa den i blompinnen, för det är ju ”så man gör”. Bara det att den inte hade några planer alls på att låta sig bli uppstyrd och resultatet blev detta hack i stjälken som nästan fick den att gå av. Det gjorde ont i mig. Jag ångrade mig genast och ville be om förlåtelse, göra ogjort. Nu har jag lovat att låta alla orkidéer växa fritt som de vill. Och jag hoppas hoppas hoppas att denna blommar trots hacket i stjälken. För jag vet att det går. De vet ju alldeles uppenbart vart de vill… Sedan ett […]

Det undermedvetnas kommunikation

Vid femtiden imorse drömde jag att min son gjorde illa sig. En ordentlig tjong i huvudet, tårar och näsblod. Förtvivlan. Jag såg olyckan ske, men kunde inte hindra den. Jag tog honom i min famn, formade händerna kring hans huvud, lutade honom mot mitt bröst. Höll och andades tills våra andetag jämnats till en lugn samklang. Då hörde jag hans snabba steg uppför trappan. Hans ärende var ett annat, men känslan densamma när han strax krupit ner under mitt täcke och lagt sig tillrätta på min arm. Nära. Nära. Nära. Jag fick hålla om honom. Åh vad jag älskar att få vakna så! Det är sällsynt. Men imorse vaknade hela familjen i en jätteomfamning tillsammans. Sakta tändes vår wakeup light och vi fick starta dagen i harmoni och glädje tillsammans. Tacksam! Älskar också den undermedvetna kommunikationsnivån, i detta fall med min son. Ord behövs inte och förstör och förminskar i viss mån enbart. Centralt här var behovet av närhet och andetagen i samklang. Tack.