Sekunden innan jag faller från klippan

Snart har tre månader gått sedan mitt senaste inlägg här. Pusslet har fått många bitar på plats, men är inte färdiglöst. Jag lever mer i nuet än i det digitala och med den ordningen är jag väldigt nöjd. Ändå har jag ett behov av att uttrycka mig och dela med mig, har ofta hela inlägg i huvudet. Sen sist har jag arbetat. Och tagit hand om mig själv. Varit mer närvarande till livet än någonsin förr i mitt vuxna liv. Plötsligt har jag den där rutinen som jag eftersträvat i flera år – att meditera dagligen, i bästa fall flera gånger om dagen. Vi talar inte timslånga sittningar, utan om en kvart här och där, helst i början och slutet av dagen. I samband med detta ger jag oftast även mig själv välbehövlig healing. Hur fick jag då in den här rutinen? Jo, jag blev tvungen. Och det är inte bilden av ett ok jag vill ge er när jag säger tvungen. Detta tvång är något jag är oerhört tacksam för. Min intuition har nämligen blivit starkare. Min medialitet har utvecklats. Min kanal har blivit renare och min andliga kommunikation tydligare. Jag flyger ofta upp i världsrymderna på ett sätt […]

Frihet! Tillit! Flow!

Under förmiddagens intensiva samtal med två andra entreprenörer och vänner så dök en bild upp för mitt inre. Det gör ofta det numera, mitt symbolspråk utvecklas starkt just nu. Samtalet kom in på ekorrhjul och allas vår ovilja mot detta. Av känslan av att när man väl klivit av så vill man inte tillbaka. Av kraften som vill suga en tillbaka och styrkan att stå emot. Av andra ”ekorrar” som mer och mindre medvetet sträcker ut sina händer och vill hjälpa en ombord igen. Som ny på en arbetsplats har jag en stark känsla av att bli betraktad och ”bestämd” utifrån. Vem är du? Varför vill du inte ha en trygg anställning? (Vad är det för fel på dig?) Vänliga händer sträcks ut och vill ”rädda” mig in i tryggheten. Och jag får jobba lite, på att inte instinktivt ta en sådan hand och därigenom acceptera den deal som erbjuds. Att hoppa på tåget har hittills känts lättare än att kliva av. Men nu är min inre tiger så pass högljudd att det inte går. Tigern går inte i andras fotspår. Bilden jag fick upp var denna: Detalj ur specialbeställd tavla från www.helenagoodwill.com Bilden är för mig en stark symbol […]

Attraktionslagen

Jag håller på att summera upp det här året. Under året som gått har jag experimenterat med attraktionslagen. Som många andra har jag varit tveksam – funkar det? Är det så enkelt? Att det vi fokuserar på skapas i vårt liv? Jag tror det ligger ett skifte framför mig – från experimenterande till användande av den som verktyg. Jag har fått tillräckligt många ”bevis” på att det fungerar. En utmaning för mig är att sätta tids- och kvantitetsmål. I april ska jag ha tjänat si och så mycket pengar t.ex. Fortfarande har jag mycket undermedvetet kvar, idéer om att jag inte skulle vara värd, att jag inte kan vara framgångsrik, att min framgång skulle innebära någon annans förlorande, att pengar i sig inte är något gott. Jag har lyssnat på Attraktionslagen av Esther och Jerry Hicks i höst och jag bär ur den boken med mig bilden av universum som ett stort skafferi. Allt finns. I överflöd. Det jag attraherar in i mitt liv drabbar inte min nästa. Det är en viktig bild för mig för att våga ta nästa steg. Några av mina ”bevis” Så länge jag satt fast i enbart negativa tankar kring min arbetssituation och upplevde mig fångad i […]

Att ge sig ut på äventyr och att komma hem

Idag har jag vilodag. Jag har utmanat mig själv så mycket på sistone och varit så aktiv, så det är dags. Första gången som jag minns att jag började tänka att jag ska göra allt jag är rädd för var hösten 2013. Jag minns att jag började uttala de orden högt just då. Jag hade börjat syna mitt liv i sömmarna och insett att jag var styrd av rädsla och skam i en proportion som jag inte alls ville. Känslan av att sitta fast var fortfarande enorm i mig, att allt detta skulle vara omöjligt att ändra på. Men jag började med medmänniskors hjälp inse att livet faktiskt är påverkbart, att jag faktiskt kan påverka livet och framför allt min upplevelse av livet. Eftersom jag betraktade och fortfarande betraktar rädsla som motsatsen till allt jag vill ha i mitt liv (även om jag förstår vitsen med rädsla som känsla) så bestämde jag mig för att utmana ”allt jag är rädd för”. Då handlade det om att våga sätta ord på känslor, upplevelser, drömmar och längtan. Våga utmana skammen. Våga se någon i ögonen och fortsätta tala fast jag ville upplösas i atomer, trots att jag ständigt lockades av den ”trygga” […]

Fängslande fascination

Få saker kan väcka så starka kroppsliga rädsloreaktioner i mig som tanken på att bli inspärrad, oskyldigt anklagad, fråntagen makten över min egen person. Jag har drömt om detta flera gånger i olika variationer. Jag blir sällan skräckslagen av drömmar, men tycker det är intressant att analysera varför just detta väcker så starka känslor i just mig. Jag ska rätta mig själv direkt: det väcker inte lika starka rädsloreaktioner längre. Nånting har hänt i mig. För ett par år sen läste jag en bok som heter Ljusbärarna, det är en antologi med berättelser om människor som valt kärlek, förlåtelse och försoning som överlevnadsstrategi i omänskliga situationer. En berättelse satte spår i mig. Den utspelade sig i folkmordets Rwanda och handlade om en kvinna som under lång tid gömde sig på en minimal toalett samtidigt som hon hörde grannar och familj bli mördade utanför. Hon överlevde denna mardrömssituation genom att vända sig inåt. Hon mediterade och bad. Och som jag minns det bad hon även för förövarna. Då förstod jag hur det ens är möjligt att överleva de mest omänskliga situationer. Och det var ett steg i att denna rädsla släppte i mig. Eftersom jag har en stark kontakt inåt så visste […]

Uthållighet

I morse hade jag bokat in mig på ett Indoor Walking-pass. Åh, så det tog emot, hade ingen lust alls. Men jag vet att jag behöver. Och kanske speciellt just nu i novembermörkret när jag tvivlar som mest på mig själv och blir stressad över lite fler saker än vanligt. Jag behöver en investering i mig själv. Jag jobbar med mitt mindset hela tiden just nu. I förmiddags var det tungt, men sen dansade jag mig igenom potatisskalning och rödbetstärnande innan middagen. Vad musik och dans kan göra för energinivån! Jag är förberedd den här gången. På att självtvivlet skulle komma. Så som det alltid gör när jag kliver ur komfortzonen. Varför då? Är det nån idé? Vem tror jag att jag är? Kommer människor skratta? Kommer människor håna? Tänk om det blir HELT fel? Eller ingenting alls? Är det värt det? Borde jag inte egentligen hålla på med nåt jag kan? osv osv osv. I våras lärde jag mig ett användbart uttryck att ta till när tankarna börjar mala i dessa nedåtgående spiraler: Thank´s for sharing! När jag minns att jag vänligt och bestämt kan stanna denna karusell genom denna stopp-mening så kommer jag ihåg att le och jag blir lugnare. Det är […]

Säg vad du vill ha!

Under året som har gått har jag flera gånger hört Annalena Lindroos föreläsa. Hon kan detta med att sätta mål och nå dem(!) och ett uttryck hon ofta använder som har etsat sig fast i mig är: Säg vad du vill ha!  Apropå mitt förra inlägg så är det ju väldigt mycket svårare att få hjälp om man inte ber om den. Men det är också viktigt att bli säker på vad man vill uppnå och att uttrycka det så distinkt som möjligt. Säg VAD du vill ha och NÄR du vill ha det. Tänk, känn och agera som om du redan har fått det. Jätteläskiga saker för en ovan själ. Men vet ni vad? Det funkar! Är det meningen så fungerar det. För att komma ifrån en arbetsplats där jag mått dåligt och behandlats illa klev jag över tröskeln till det rektorsrum som under väldigt lång tid skapat ångest  i mig bara jag tänkt på det. Jag gick ut därifrån med rak rygg och en deal som ingen trott var möjlig. Jag gick dit och sa vad jag ville ha. Jag förberedde mig mentalt i veckor och när jag satt där visste jag precis vad jag behövde få sagt, […]

Onsdagen den 18 oktober

Dagens bravad Lyckades försova mig och barnen med en timme. Så det är ju tur att jag räknar med att vi behöver två timmar varje morgon och att vi idag hade möjlighet att ta bilen eftersom maken var borta. Att han var borta var å andra sidan orsaken till att jag blev kvar i sängen då det hör till vår morgonrutin att han hjälper mig att se till att vi vaknar innan han åker. Det är bra att hjälpas åt, mindre bra att vara beroende. Dagens goda gärning Hjälpte dotterns underbemannade förskolepersonal genom att hänga på gården med barnen och en pedagog medan de andra deltog i ett möte som inte kunde ställas in trots frånvaro av ytterligare personal. Lärde mig att man behöver ha bra skor som förskolepedagog – tog en halvtimme att tina upp tårna efteråt. Det är ALLTID spännande att observera och interagera med barn. Det skapas, sägs, tänks, ageras och reageras så mycket på så kort tid. Det är som ett komprimerat minisamhälle. Jag lär mig alltid något nytt eller påminns om något jag lärt förr. Idag var jag noga med att inte ingripa för mycket, utan vänta på att bli tilltalad och ombedd enligt Montessori-manér. […]