Tema: övervinna rädslor

Ett ständigt återkommande tema i mitt liv sedan jag tog ställning för att de inte längre skulle få dominera mitt liv. En aktuell rädsla f.n. är att göra mig av med gammalt för att göra plats för nytt. Många ”tänk om”, tänk om jag saknar, behöver sen, ångrar mig… Jag satt nästan en hel dag och gick igenom gamla brev och vykort och det gjorde mig utmattad. Jag kan inte läsa något sådant utan att helt gå in i energin orden på pappret förmedlar. En eftermiddag på parkettgolvet återupplevde jag åratal av relationer, känslor och resonemang. Hälften är borta nu och en del av mig önskar egentligen att allt var borta. Tanken på att förvara gamla minnen i en banankartong i förrådet, att binda upp energi på det viset bär mig emot. Men jag firar segern att hälften är borta i alla fall. En annan rädsla är den för att lyckas/misslyckas. För att satsa alltså. Den är hög tid att bita i. Jag får många indikationer på att det är dags att satsa större och idéer för hur poppar upp hela tiden. Min antagligen största är den för att göra fel socialt sett. För att trampa någon på tårna och […]

Julen kom och gick

Jul jul strålande outhärdliga jul. I stillhet firade vi jul med en familj som finns nära våra hjärtan. Vi bestämde oss för att fara hem till dem redan på kvällen den 22:a. Vi vaknade sent den dagen och redan där blev det fel för mig, arg på mig själv och maken för att vi ”slösat” bort halva dagen, känslan av kontroll över situationen flög ut genom fönstret. Kring jul är jag skör och har ingen stresstålighet. Allt eskalerade ganska fort, ilskan, irritationen, stressen, känslan av maktlöshet, trötthet, sorg och att det inte är någon idé med nåt. Å så skam och skuld över dessa känslor, för de är ju rätt barnsliga att uppleva tycker mitt vuxenjag. Skammen och skulden över att inte fungera, att bryta ihop över ingenting. Runt runt runt i mitt system. Känslan av att inte få plats i mig själv, att vilja fly ut ur mig själv. Paniken över att inte ha någonstans att ta vägen. Panik ja. Plötsligt kände jag igen det som uppfyllde kropp och sinne. Panikångest. Då plötsligt kunde jag fatta beslut och ta kontroll. För numer vet jag vad som behöver göras. Jag kan min egen första hjälpen. Jag har lärt av mina […]

Att ge sig ut på äventyr och att komma hem

Idag har jag vilodag. Jag har utmanat mig själv så mycket på sistone och varit så aktiv, så det är dags. Första gången som jag minns att jag började tänka att jag ska göra allt jag är rädd för var hösten 2013. Jag minns att jag började uttala de orden högt just då. Jag hade börjat syna mitt liv i sömmarna och insett att jag var styrd av rädsla och skam i en proportion som jag inte alls ville. Känslan av att sitta fast var fortfarande enorm i mig, att allt detta skulle vara omöjligt att ändra på. Men jag började med medmänniskors hjälp inse att livet faktiskt är påverkbart, att jag faktiskt kan påverka livet och framför allt min upplevelse av livet. Eftersom jag betraktade och fortfarande betraktar rädsla som motsatsen till allt jag vill ha i mitt liv (även om jag förstår vitsen med rädsla som känsla) så bestämde jag mig för att utmana ”allt jag är rädd för”. Då handlade det om att våga sätta ord på känslor, upplevelser, drömmar och längtan. Våga utmana skammen. Våga se någon i ögonen och fortsätta tala fast jag ville upplösas i atomer, trots att jag ständigt lockades av den ”trygga” […]

SÅ STOLT!

Jag är så stolt över mig själv just nu. Jag är så glad och tacksam för den jag är och för det jag gör. Jag utmanar mina gamla gränser så starkt, ändå hållbart. Jag gör nya saker och jag skapar från hjärtat. På riktigt känns det nu äntligen att jag skapar mitt eget liv.   Jag vågar känna riktig tillit. Jag har massor av planer och är fullt medveten om att de kan ändras flera gånger. Jag vet inte vart mål ligger, men vet att jag ska dit och vidare. Jag är sann mot mig själv. Jag säger nej och väntar på nästa dörröppning, utan försäkringar.   I nästan en veckas tid har jag inte vågat lyssna igenom mina egna meditationer. Idag lyssnade jag på den första på vägen till en arbetsintervju. Den är till för att komma ner i varv och lyssna inåt. Jag skuttade bokstavligen av tåget och ringde min man och babblade på nonstop i flera minuter om hur häftigt det var att jag lyckades bli lugnare, gladare – ja alldeles hoppig och skuttig – av min egen meditation! (Och då är den inte ens färdig än.) Intervjun gick bra och på hemvägen lyssnade jag på den […]

Fängslande fascination

Få saker kan väcka så starka kroppsliga rädsloreaktioner i mig som tanken på att bli inspärrad, oskyldigt anklagad, fråntagen makten över min egen person. Jag har drömt om detta flera gånger i olika variationer. Jag blir sällan skräckslagen av drömmar, men tycker det är intressant att analysera varför just detta väcker så starka känslor i just mig. Jag ska rätta mig själv direkt: det väcker inte lika starka rädsloreaktioner längre. Nånting har hänt i mig. För ett par år sen läste jag en bok som heter Ljusbärarna, det är en antologi med berättelser om människor som valt kärlek, förlåtelse och försoning som överlevnadsstrategi i omänskliga situationer. En berättelse satte spår i mig. Den utspelade sig i folkmordets Rwanda och handlade om en kvinna som under lång tid gömde sig på en minimal toalett samtidigt som hon hörde grannar och familj bli mördade utanför. Hon överlevde denna mardrömssituation genom att vända sig inåt. Hon mediterade och bad. Och som jag minns det bad hon även för förövarna. Då förstod jag hur det ens är möjligt att överleva de mest omänskliga situationer. Och det var ett steg i att denna rädsla släppte i mig. Eftersom jag har en stark kontakt inåt så visste […]