Nu och framåt!

Jag hade trott att jag skulle sätta mig ner i mellandagarna och riktigt utförligt summera 2017. Men mycket annat har lockat mycket mer. Det är som att fokus på det gamla inte är så viktigt. Kortfattat får det bli: Jag har avslutat min anställning (inte en dag för tidigt). Skapat eget företag, påbörjat en ny anställning och lagt grunden för några olika passiva inkomster. Jag är på väg. Jag ser på arbete och pengar på ett annorlunda och friare sätt. Jag är stolt över denna utveckling och ser fram emot att fortsätta denna resa under 2018! Jag är mycket friskare, piggare och gladare nu. Självkänslan har vuxit, liksom framtidstron och tilliten. Även denna resa ser jag fram emot att fortsätta! Jag har med lätthet investerat kärlek och närvaro i många nya och gamla relationer. Jag har varit modig och nyfiken och låtit mig guidas.  Jag har mött många underbara människor, fått mycket inspiration och växt tillsammans med och bredvid människor. 2017 har inneburit fler djupa, autentiska själsmöten än något annat år i mitt liv (förutom eventuellt det första?) och mötena med essensen i människor tar jag också med mig in i 2018. En kort sammanfattning av ett spännande år som […]

Att ge sig ut på äventyr och att komma hem

Idag har jag vilodag. Jag har utmanat mig själv så mycket på sistone och varit så aktiv, så det är dags. Första gången som jag minns att jag började tänka att jag ska göra allt jag är rädd för var hösten 2013. Jag minns att jag började uttala de orden högt just då. Jag hade börjat syna mitt liv i sömmarna och insett att jag var styrd av rädsla och skam i en proportion som jag inte alls ville. Känslan av att sitta fast var fortfarande enorm i mig, att allt detta skulle vara omöjligt att ändra på. Men jag började med medmänniskors hjälp inse att livet faktiskt är påverkbart, att jag faktiskt kan påverka livet och framför allt min upplevelse av livet. Eftersom jag betraktade och fortfarande betraktar rädsla som motsatsen till allt jag vill ha i mitt liv (även om jag förstår vitsen med rädsla som känsla) så bestämde jag mig för att utmana ”allt jag är rädd för”. Då handlade det om att våga sätta ord på känslor, upplevelser, drömmar och längtan. Våga utmana skammen. Våga se någon i ögonen och fortsätta tala fast jag ville upplösas i atomer, trots att jag ständigt lockades av den ”trygga” […]

Att tillåta kreativitet

Den finns en nivå där saker kan låta klyschigt. Och en nivå där man verkligen har provat och upptäckt att klyschan var sann. Så var det när jag gick in i riktig djupmeditation, satte telefonen mot min mun och talade in 30 minuters superlångsam vägledd meditation. Då hade jag röjt en dryg vecka i min kalender för att få tid att skriva. Skriva om. Bearbeta. Läsa in. Läsa om. Öva. Öva. Öva. Mitt i denna vecka var jag på min kurs som går ut på att öva intuition och healing. Dvs ta emot och ge vidare. Ta emot? Varifrån? Ja, den frågan kan man ju fundera i evigheter på. Eller så kan man lägga den åt sidan och bara göra. Tillåta. På kursen var jag fastlåst i mitt gamla spöke prestationsångesten. Jag visste det och min lärare visste det. Hon ”lurade” mig bakom mina egna murar och jag ÄLSKAR henne för det. Fastlåst tystnad blev till flöde och förlösande skratt. Tack! I måndags spelade jag in meditationen som kom till mig i mitt eget meditativa tillstånd. Jag la bara till en inledande mening och ändrade ett ord, i övrigt varken bearbetade jag eller övade. Det känns både magiskt och självklart […]

Uthållighet

I morse hade jag bokat in mig på ett Indoor Walking-pass. Åh, så det tog emot, hade ingen lust alls. Men jag vet att jag behöver. Och kanske speciellt just nu i novembermörkret när jag tvivlar som mest på mig själv och blir stressad över lite fler saker än vanligt. Jag behöver en investering i mig själv. Jag jobbar med mitt mindset hela tiden just nu. I förmiddags var det tungt, men sen dansade jag mig igenom potatisskalning och rödbetstärnande innan middagen. Vad musik och dans kan göra för energinivån! Jag är förberedd den här gången. På att självtvivlet skulle komma. Så som det alltid gör när jag kliver ur komfortzonen. Varför då? Är det nån idé? Vem tror jag att jag är? Kommer människor skratta? Kommer människor håna? Tänk om det blir HELT fel? Eller ingenting alls? Är det värt det? Borde jag inte egentligen hålla på med nåt jag kan? osv osv osv. I våras lärde jag mig ett användbart uttryck att ta till när tankarna börjar mala i dessa nedåtgående spiraler: Thank´s for sharing! När jag minns att jag vänligt och bestämt kan stanna denna karusell genom denna stopp-mening så kommer jag ihåg att le och jag blir lugnare. Det är […]

Yin

Jag har varit sjukskriven en längre period nyligen. Drygt ett och ett halvt år med start hösten 2015. Depression som eskalerade och övergick i utmattning. (Eller var det tvärtom?) Jag både lyssnade och inte lyssnade på signalerna. Signalerna SKREK: Bort från ditt jobb!!! Vilket jag försökte lösa genom att plugga mig till ett nytt yrke, samtidigt som jag jobbade kvar. Det var ju ett sätt att lyssna förvisso och jag älskade studierna i teologi och vännerna jag mötte på kvällarna på Ersta-Sköndals Högskola. Dörrarna till filosofi och psykologi öppnades av de mest fantastiska lärare och jag tog emot och njöt. Aldrig förr hade min studieteknik varit så effektiv och jag mindes plötsligt hur jag förundrats över småbarnsmammorna på lärarutbildningen – hur kunde de vara så effektiva? När jag själv var i deras skor förstod jag. Med begränsad tid blir man effektiv. Men, tja, stressfritt var det knappast. Minns hur jag ofta gick längs allén från barnens förskola i riktning mot mitt jobb med tårarna rinnandes. Idag kan jag knappt förstå hur det är möjligt – att dag efter dag, vecka efter vecka fortsätta gå till ett jobb som hela kroppen protesterar emot. Den dag jag återvände efter min sista föräldraledighet var en onsdag […]

Att älska sig själv när man inte får saker gjorda

En prestationsbaserad självkänsla har jag förstått att jag har. Men jag håller på att vända det tänket. Igår hade jag planen klar. Men så hade jag sett fel på tiden för besöket till fysioterapeuten och där började cirklarna att rubbas. Tänkte när jag åkte hem att bra – nu ska jag bara äta lunch och sen ta tag i mina planer. Känner igen tanken från när jag åkte hem från universitetet med planen att ta tag i studierna direkt när jag kom hem. Men efter lunch kom tröttheten. Och jag gav efter. Framåt fyra var jag redo att ta tag i mina arbetsprojekt, men då kom familjen och det blev projekt plocka fram barnens vinterkläder, middagsbestyr och hantera differentierade viljor och känslor i stället. En insikt som gör det lättare att vara snäll mot mig själv: alla möten som handlar om min psykiska hälsa, även om detta var ett ganska harmlöst möte med en fysioterapeut, innebär att jag stannar upp och går in i mig själv. Känner efter och släpper fram. Inte sällan kommer det då fram saker som behöver bearbetas. Det tar kraft att se ärligt på sig själv mina vänner, särskilt inför någon annan. Att erkänna sig själv […]