Julen kom och gick

Jul jul strålande outhärdliga jul. I stillhet firade vi jul med en familj som finns nära våra hjärtan. Vi bestämde oss för att fara hem till dem redan på kvällen den 22:a. Vi vaknade sent den dagen och redan där blev det fel för mig, arg på mig själv och maken för att vi ”slösat” bort halva dagen, känslan av kontroll över situationen flög ut genom fönstret. Kring jul är jag skör och har ingen stresstålighet. Allt eskalerade ganska fort, ilskan, irritationen, stressen, känslan av maktlöshet, trötthet, sorg och att det inte är någon idé med nåt. Å så skam och skuld över dessa känslor, för de är ju rätt barnsliga att uppleva tycker mitt vuxenjag. Skammen och skulden över att inte fungera, att bryta ihop över ingenting. Runt runt runt i mitt system. Känslan av att inte få plats i mig själv, att vilja fly ut ur mig själv. Paniken över att inte ha någonstans att ta vägen. Panik ja. Plötsligt kände jag igen det som uppfyllde kropp och sinne. Panikångest. Då plötsligt kunde jag fatta beslut och ta kontroll. För numer vet jag vad som behöver göras. Jag kan min egen första hjälpen. Jag har lärt av mina […]

Att inleda julen lugnt

För andra året i rad prioriterar vi som familj att ha mycket ledig tid veckan innan jul, det är ett vinnande koncept. Nån julstress har vi inte riktigt sett röken av. Nytt för i år är att vi plötsligt har ett barn med skolplikt och lite knorr har det varit över ”orättvisan” i att han måste iväg och inte vi andra. Men samtidigt ganska mysigt med egna mysmorgnar med mamma, pappa och julkalendern när sjusovarlillasyster snusar vidare på övervåningen. Idag var det äntligen julavslutning och han ville ha med sig blommor till alla lärare/fritidspersonal så vi pysslade ihop små buketter av röda tulpaner att dela ut. Två morgnar i rad har det fallit sig naturligt för mig att meditera efter frukost, gryning är av någon anledning en bra tid för detta. I lugnet innan dagen drar igång. Båda morgnarna har min dotter vaknat till och kommit och satt sig i mitt knä. Den där känslan när jag får vara näranära henne i nuet är svåra att hitta tillräckligt vackra ord för. Det är som att hon förstår på nåt vis vad jag gör, respekterar och bara faller in i det hela själv också. Ja, sen kommer pladdret igång efter en […]

Att ge sig ut på äventyr och att komma hem

Idag har jag vilodag. Jag har utmanat mig själv så mycket på sistone och varit så aktiv, så det är dags. Första gången som jag minns att jag började tänka att jag ska göra allt jag är rädd för var hösten 2013. Jag minns att jag började uttala de orden högt just då. Jag hade börjat syna mitt liv i sömmarna och insett att jag var styrd av rädsla och skam i en proportion som jag inte alls ville. Känslan av att sitta fast var fortfarande enorm i mig, att allt detta skulle vara omöjligt att ändra på. Men jag började med medmänniskors hjälp inse att livet faktiskt är påverkbart, att jag faktiskt kan påverka livet och framför allt min upplevelse av livet. Eftersom jag betraktade och fortfarande betraktar rädsla som motsatsen till allt jag vill ha i mitt liv (även om jag förstår vitsen med rädsla som känsla) så bestämde jag mig för att utmana ”allt jag är rädd för”. Då handlade det om att våga sätta ord på känslor, upplevelser, drömmar och längtan. Våga utmana skammen. Våga se någon i ögonen och fortsätta tala fast jag ville upplösas i atomer, trots att jag ständigt lockades av den ”trygga” […]

Hej då min älskade sagovärld!

I flera år har jag haft tillgång till en parallell värld, en sagovärld att fly in i närhelst jag velat. I söndags kväll lyssnade jag på de allra sista kapitlen under min kvällspromenad. Julia Dufvenius har gjort ett hästjobb med dessa 82(!) böcker och hon har gjort det fantastiskt. Fel röst och jag hade inte lyssnat klart. Storytel har definitivt varit en väl värd investering för vår familj de senaste åren. Jag har varvat denna serie med andra böcker och alla familjemedlemmar har lyssnat på sina egna. Ibland har vi lyssnat tillsammans i bilen, t.ex. på Saltkråkan flera somrar i rad. Sommarsemestern 2016 lyssnade sonen igenom alla Lassemaja-böcker och klagade över att det inte producerats fler. Samma sommar försökte jag mig på Grottbjörnens folk, men när jag sovit mig igenom flera kapitel utan att det hänt nämnvärt när jag vaknade insåg jag att den var för långsam, t.o.m. för mig. Sandemos böcker har jag däremot aldrig sovit till även om jag inte varit superfokuserad på varje ord. Många bussresor, promenader och hushållssysslor har den följt mig igenom. Jag var i svampskogen när Shira fann det klara vattnets källa. Många såna kopplingar har jag mellan platser och händelser i mitt och karaktärernas liv. […]

Träden

En morgon för några veckor sen kom en bild till mig. Jag såg träd. Tallar. Jag var en. Runt mig stod fler. Vi rörde oss alla stilla i vinden. Intuitivt visste jag hur jag skulle tolka den. Centrerad står jag i min stam. Rötterna är starkt förankrade i jorden. Vi växer i gemenskap, men självständigt. Vi berörs av väder och vind, men inget knäcker oss. Den morgonen var ångestfylld. En anhörig hade ifrågasatt ett beslut jag tagit med hjälp av hjärta och intuition. Uppväxt i en värld som bygger på en mer handfast logik har jag lärt mig hålla käft om såna beslut. Nu har jag emellertid valt att stå upp för min väg och då kommer såna här konfrontationer som brev på posten. På sikt är de bra för mig eftersom jag får tränas i frigörelse från andras åsikter. Men denna morgon slutade i hulkande i telefonen med en vän. Rädslan behövde ut ur kroppen och tog vägen via tårarna. Kaoset inombords rann bokstavligen ur mig. När jag senare på dagen berättade om träden hörde jag mig själv säga att jag står rak nu. Kanske lutar jag mig då och då i riktning mot någon annan tall. Men jag […]