Tema: övervinna rädslor

Ett ständigt återkommande tema i mitt liv sedan jag tog ställning för att de inte längre skulle få dominera mitt liv.

En aktuell rädsla f.n. är att göra mig av med gammalt för att göra plats för nytt. Många ”tänk om”, tänk om jag saknar, behöver sen, ångrar mig… Jag satt nästan en hel dag och gick igenom gamla brev och vykort och det gjorde mig utmattad. Jag kan inte läsa något sådant utan att helt gå in i energin orden på pappret förmedlar. En eftermiddag på parkettgolvet återupplevde jag åratal av relationer, känslor och resonemang. Hälften är borta nu och en del av mig önskar egentligen att allt var borta. Tanken på att förvara gamla minnen i en banankartong i förrådet, att binda upp energi på det viset bär mig emot. Men jag firar segern att hälften är borta i alla fall.

En annan rädsla är den för att lyckas/misslyckas. För att satsa alltså. Den är hög tid att bita i. Jag får många indikationer på att det är dags att satsa större och idéer för hur poppar upp hela tiden.

Min antagligen största är den för att göra fel socialt sett. För att trampa någon på tårna och röra upp känslor. Att leva under det oket är snudd på att inte leva alls. Och liv i mitt liv ska jag ha. Därför måste den övervinnas.

Just nu fortgår mitt rensande här hemma och då jag tröttnat på alla ljudböcker för tillfället och inte vill ha tyst (ännu en rädsla..) så fick Therese Uhr hålla mig sällskap. Therese har skapat en egen Youtube kanal under hösten och här i det första avsnittet talar hon just om att utmana rädslor.

Jag lärde känna Therese i våras och det har varit så spännande att följa hennes resa sedan dess. Jag hittar så mycket inspiration i det hon gör, motivation till att våga även jag. I boken Familjen Uhrs äventyr berättar Therese om hur familjen reducerade sina ägodelar till det de kunde bära i sina ryggsäckar (+ att barnen hade varsin kartong hos farföräldrarna) när de for på sitt första äventyr utomlands. Jag inspireras jättemycket av detta! Jag vill ha rymd och flöde runt mig. Jag vill inte äga onödiga prylar. Inte shoppa för shoppandets skull. Inte ägna min tid och energi åt städning och sortering i oändlighet. Min tid och energi är viktigare än så. Det är en befriande utmaning att rensa. Lång är vägen till att vi skulle ha få ner allt vi äger i fyra ryggsäckar och inte heller är det vårt mål, men bara vetskapen att det går är underbar. Therese är som sagt en inspiration – som jag rekommenderar att lyssna på!

Häromdagen lämnade jag min son på skolan och såg rakt in i ett leende ansikte. Jag förstod inte alls vem det var för hon skulle ju inte vara där..? Sist jag hörde från henne bodde hon och familjen i Portugal. Men nu har den ena dottern börjat i min sons klass och familjen landar i Stockholm en stund. Den mörka januarimåndagen lystes upp av Thereses leende. Magiska möten sker när man minst anar det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *