Julen kom och gick

Jul jul strålande outhärdliga jul.

I stillhet firade vi jul med en familj som finns nära våra hjärtan. Vi bestämde oss för att fara hem till dem redan på kvällen den 22:a.

Vi vaknade sent den dagen och redan där blev det fel för mig, arg på mig själv och maken för att vi ”slösat” bort halva dagen, känslan av kontroll över situationen flög ut genom fönstret. Kring jul är jag skör och har ingen stresstålighet. Allt eskalerade ganska fort, ilskan, irritationen, stressen, känslan av maktlöshet, trötthet, sorg och att det inte är någon idé med nåt. Å så skam och skuld över dessa känslor, för de är ju rätt barnsliga att uppleva tycker mitt vuxenjag. Skammen och skulden över att inte fungera, att bryta ihop över ingenting. Runt runt runt i mitt system. Känslan av att inte få plats i mig själv, att vilja fly ut ur mig själv. Paniken över att inte ha någonstans att ta vägen.

Panik ja. Plötsligt kände jag igen det som uppfyllde kropp och sinne. Panikångest. Då plötsligt kunde jag fatta beslut och ta kontroll. För numer vet jag vad som behöver göras. Jag kan min egen första hjälpen. Jag har lärt av mina erfarenheter. (Hallelujah!)

  1. Förklara för maken vad som händer. Numer kan det räcka med ett par ord.
  2. Avboka/omboka/delegera – ta bort ALLA krav!
  3. Sängen, under täcket.
  4. Maken bakom hållandes om. Kramandes. Hans varma händer mot mitt otrygga bröst.
  5. Bara vara. Andas. Acceptera. Lyssna in budskapen i känslorna, välkomna dem.
  6. Självkärlek efter bästa förmåga.
  7. Sova.

Så. Vi for inte den 22:a. Det blev en hämtpizza när jag vaknat igen i stället. Och packning inför att kunna åka nästa morgon innan frukost i stället. Senare visade det sig att den andra familjen också ätit hämtpizza och somnat tidigt den kvällen. Vi hade inte orkat med varandra i alla fall, bäst som blev.

Kanske verkar det konstigt att berätta om mina svagaste och ”sjukaste” sidor på samma sida som jag erbjuder min healing till dig som läser? Många skulle nog ha låtit bli. Tänkt på sitt varumärke eller sin stolthet. Eller varit rädd att människor inte ska vilja anlita en healer som själv har hälsoproblem. Jag vill vara äkta. Och framför allt vill jag slå hål på idén om att vi måste vara perfekta för att kunna bidra till andra.

Visst kom den tanken att: Helvete, jag var ju klar med det här! Jag ville inte vara sjuk/svag/panikslagen igen. Men jag är inte perfekt eller färdig. Jag är ute på min livsresa precis som du. Varken bättre eller sämre. Vissa saker har jag lärt mig och dessa vill jag dela med mig av. Och healingen – den fungerar alldeles utomordentligt oavsett mina känslor och tankar! Det fick jag ett riktigt starkt bevis på senast idag.

Julen då?

Den blev så bra. Till slut. När jag gått en svettig boxningsmatch mot mina förväntningar och rädslor, knockats och sen rest mig upp igen.

I sällskap där jag är trygg, avslappnad och tacksam. Läsning, promenader och god mat. Pyjamaser, mjukisbyxor och levande barnakaos. Kärlek, medmänsklighet och värme. Soluppgång på sprakande midvinterhimmel, lekparkslek och skattjakt i trädgården. Två barn som hänförda fick möta sin första tomte och en flicka som fnissandes genomskådade sin pappa och var lika glad för det.

När det var över var vi alla (vuxna åtminstone) lika överens om att det var dags att bryta upp. Nu behövde vi alla vår egentid igen. Tack julen för denna gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *