Frihet! Tillit! Flow!

Under förmiddagens intensiva samtal med två andra entreprenörer och vänner så dök en bild upp för mitt inre. Det gör ofta det numera, mitt symbolspråk utvecklas starkt just nu. Samtalet kom in på ekorrhjul och allas vår ovilja mot detta. Av känslan av att när man väl klivit av så vill man inte tillbaka. Av kraften som vill suga en tillbaka och styrkan att stå emot. Av andra ”ekorrar” som mer och mindre medvetet sträcker ut sina händer och vill hjälpa en ombord igen. Som ny på en arbetsplats har jag en stark känsla av att bli betraktad och ”bestämd” utifrån. Vem är du? Varför vill du inte ha en trygg anställning? (Vad är det för fel på dig?) Vänliga händer sträcks ut och vill ”rädda” mig in i tryggheten. Och jag får jobba lite, på att inte instinktivt ta en sådan hand och därigenom acceptera den deal som erbjuds. Att hoppa på tåget har hittills känts lättare än att kliva av. Men nu är min inre tiger så pass högljudd att det inte går. Tigern går inte i andras fotspår.

Bilden jag fick upp var denna:

Detalj ur specialbeställd tavla från www.helenagoodwill.com

Bilden är för mig en stark symbol för mitt inre, min inre tiger som vaknat ur sin slummer och som har en enormt stark integritet. Jag fick upp henne i en meditation för några år sedan och ur den meditationen där jag fick syn på mig själv skapades denna tavla som är en spegling av mitt inre. Om tigern domesticeras blir den deprimerad och självdör sakta. Tigern kan inte domesticeras, ska inte tämjas.

Kraftdjur är inget jag är särskilt påläst om. Som så ofta grundar sig mina kunskaper mer i egna erfarenheter än i sådant jag läst mig till. Jag trodde t.ex. att man bara hade ett. Men när jag tydligt i ovan nämnda meditation presenterades för djur efter djur så förstod jag att ett är för lite, i alla fall för mig.

  • Tigern. Självständig, stark, opretentiös, orädd och med en enorm integritet. Dessutom var det en hona jag fick upp, en mamma som skyddade sina barn med en enorm kraft. Hon drog en mycket tät ring med klon i sanden kring sig och ungarna. Är det inte tigermamma som man brukar kalla såna mammor som man helt enkelt inte ska bråka med? Jag har inte uppfattat mig som en sådan mamma, men uppenbarligen finns hon i mig och jag vet att åtminstone i början var barnen min största drivkraft till personlig utveckling. Jag visste att jag var tvungen att utvecklas för att kunna vara den mamma jag ville/behövde vara.
  • Arbetshästen. Fortsätter ALLTID framåt. Stark, tyst, tålmodig, outtröttlig, trygg. Även här kvinnlig energi, ett sto. Jag tror hon kan vara enormt trött och att hon ibland behöver vila och skötas om i ett varmt stall. Men hon ger sig alltid ut på vandring igen. Alltid nya upplevelser, nya platser och upptäckter. (Jag förstår att ”enormt trött” och ”outtröttlig” kan tyckas som en paradox – men exakt detta är/har varit jag.)
  • Delfinen. Bor i min inre sprudlande källa. Står för lekfullhet, närvaro och möjligheter. Med delfinen inom mig vet jag att inget är omöjligt, att allt är enormt mycket enklare än jag någonsin förstått. Livet är flow och delfinen visar mig hur man rider på vågorna. I drömmar och visioner har jag så ofta simmat lekande lätt och med enorma hastigheter genom vattenmassor. Då är det delfinen i mig som visar vad som är möjligt.
  • En örn eller rovfågel av något slag. Alltid koll på läget. Ser stora sammanhang och saker ur ett vidare perspektiv. Avvaktande, men alltid på rätt plats vid rätt tillfälle. Stark intuition. Träffsäker. Spjutspets. Denna är jag inte lika bekant med än, spännande att se vad den för in i mitt liv.

Utöver dessa djur så har fjärilar följt mig länge nu. Jag håller äntligen på att ta mig ut ur puppan, färdig med metamorfosen för denna gång. Kanske kräver jag fler puppor i framtiden. Tider av kontemplation och retreat är alltid viktiga. För några år sen återfann jag en fjärilsformad brosch från min barndom. När hjärtat kändes tungt, vilket var ofta på den tiden, så satte jag fjärilen i tyget mot mitt hjärta. Då kändes hjärtat lättare, som att det fick flygkraft av fjärilens vingar.

Dottern min och jag har hittat en ny väg till förskolan och sedan förra veckan går vi igenom en skogsdunge varje morgon. Vi klättrar över en stenmur och hälsar på de urgamla barrträden. Igår fick vi följa en ekorres flygande förflyttning från ett hustak och sedan från gren till gren. Vi älskade den direkt båda två och hon ville ta med den hem. Så här skriver Solöga om ekorren:

Ut med det gamla och in med det nya. Min gåva till dig är upptäckarglädje.

Gör dig av med det gamla och skapa därigenom nya möjligheter. 

Tack ekorrevän! (Jag är fullt medveten om att ekorren i detta inlägg får symbolisera två olika saker. Det är tjusningen med symbolspråk, det betyder olika för olika människor vid olika tidpunkter.)

Tack alla djur som genom sitt självklara varande i naturliga miljöer visar på andra möjligheter.

Förra året fick jag diagnosen ”anpassningssvårigheter” och snabbt gjorde jag den till min trofé. Mitt syfte är inte att anpassas. Mitt syfte är att vara jag. Ingens syfte är att domesticeras. Vi behöver alla vår frihet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *