Lägger pussel igen

Jag har bett om ständig utveckling i mitt liv. Den bönen är besvarad. Om och om igen leder livet mig till kurser, samtal, böcker, människor som hjälper min utveckling vidare. Ibland är det helt vanliga sedelärande livsögonblick. T.ex. parkeringsboten på 1200 kronor som hjälpte mig att rucka på min syn på pengar som en bristvara. Pengar är en energi som ska vara i rörelse. Den rörelsen förhindrar jag när jag krampaktigt håller i de få ören jag har och svär över utgifter. Så resonerade jag och behandlade min p-bot med kärlek.

Just nu lägger jag pussel med mitt liv igen. Jag känner att ett nytt äventyr närmar sig. Jag får en massa ledtrådar. Visioner växer fram i samtal och meditation. Ett möte som jag trodde handlade om nåt annat leder till ett samtal som jag inte väntat mig. Hjärnan sänder varningssignaler och hjärtat ropar Yes! Jag pendlar mellan lugn/stark övertygelse och känslan av kaos och ovisshet. Jag både vet och inte vet vad som väntar. Jag märker hur jag förbereds, hur det görs rum i mitt liv för detta nya äventyr, denna nya nivå.

För ett par veckor sen la vi årsläggningar med tarot-kort på min kurs. Jag fick fantastiska kort! Och som så ofta hade jag svårt att tro på att det där fantastiska verkligen gäller mig. Och nu verkar de två första manifesteras. Det är så coolt! Det är så coolt! Det är så coolt!

Jag är så tacksam för min väg – för p-böter och djupa själsmöten. För ALLT på den! Toppar och dalar. För min ledning och vägvisare. För min trygghet i att ta steg efter steg in i dimman.

Sist jag gav healing fick jag en väldigt tydlig bild på näthinnan – den av en lila dimma. Lila för mig är en mästarfärg och står för kopplingen uppåt, för den andliga kontakten. Dimman tolkade jag som – släpp kontroll! Du är vägledd. Bara fortsätt, du är vägledd i dimman och du kommer att lära dig se där. Låt dig omslutas och släpp taget om det du försöker kontrollera. Detta budskap var så klart riktat till mottagaren av healingen, men jag tar det även till mitt hjärta. Ofta behöver vi människor höra samma saker och tillit är definitivt något som vi ALLA behöver ta till oss.

Just nu vandrar jag på en väg som jag inte vet hur den ser ut bakom nästa krök. Men jag känner stark tillit till att den för mig rätt. Att den för mig till nåt bättre än jag kan räkna ut. Att den för mig vidare och hemåt på samma gång. Imorgon tar jag ett nytt steg på vägen och då får jag nytta av språkstudier jag skaffade mig för många år sedan. Jag har ibland undrat vad jag skulle med dem till. Allt har en mening!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *